Socialdemokraterna har under en följd av år haft mycket stora problem. Det absoluta bottenläget kom i december 2011 med ett historiskt lågt opinionsstöd på under 25 procent. Under våren har vi sett en historisk återhämtning med över 10 procentenheter på några månader.

Novus sammanställning Svensk Väljaropinion (Ekot 1 maj) visar att samtliga partier utom Socialdemokraterna under de senaste månaderna har fått minskat väljarstöd. Socialdemokraternas kris har uppenbarligen gett tydliga väljarströmmar i flera olika riktningar. Det bekräftar Socialdemokraternas särställning som ett stort parti i mitten. Och det visar hur djup Socialdemokraternas kris varit, när alla andra partier, över hela den politiska skalan, på ett eller annat sätt kunnat dra nytta av Socialdemokraternas kris.

Det har sagts att vi nu är tillbaka till ordningen i svensk politik. Det stämmer så till vida att Socialdemokraterna åter är största parti. Men i övrigt är situationen speciell med två större partier, ett lite halvstort och fem små partier varav ett tydligt riskerar sin ställning som riksdagsparti.

Men det är långt till nästa val och det enda vi säkert vet är att mycket kan och säkert också kommer att hända i opinionen. Det tål att upprepas att väljarna sannolikt idag är mer rörliga än någonsin tidigare.

Partiledardebatten i SVT söndag 6 maj visar att partiledarna är sugna på att komma igång med debatt om politiken. Visserligen kom inte särskilt mycket nya förslag. Men det är tydligt att det överlag finns en önskan och en energi hos partiledarna.

Man ska inte överdriva betydelsen av tv-sända debatter på sen kvällstid. De riktar sig i första hand till de redan frälsta. Det vanskligt att mäta men Demoskops mätning visar att Stefan Löfven klarade sig mycket bra. Kanske var det till och med så att Löfvens brist på rutin i detta läge t o m var en tillgång. Väljarna är ju inte alltid förtjusta i de mest välformulerade och smarta debattörerna. Det fick ju redan Olof Palme vidkännas i debatter med den mer ”jordnära” Thorbjörn Fälldin. Kanske borde Stefan Löfven odla lite mer norrländskt idiom?

Mycket talar alltså för att Stefan Löfven kommer att kunna utmana Fredrik Reinfeldt. I mätningen fick också Gustav Fridolin bra betyg.  Däremot klarade sig Annie Lööf dåligt och slog bara nätt och jämnt Jimmie Åkesson, som regelmässigt får låga betyg i den här typen av mätningar. Så här långt har Annie Lööf haft svårt att visa att hon kan lyfta stödet för Centerpartiet.

Åter har vi gått igenom period av snabb omsvängning i väljaropinionen. Sedan bottenläget på 24,0 procent i januari i år har Socialdemokraterna fått en stor uppgång till 33,5 procent nu i mars (enligt Svensk Väljaropinion från Ekot/Novus). Det är en uppgång på 9,5 procentenheter på bara två månader, vilket är en historiskt snabb förändring.

Sådana här svängningar sker bara till priset att rörligheten når långt in bland vad som traditionellt betraktats som kärnväljare. Enligt Synovate fanns bara 41 procent av dem som röstade på Socialdemokraterna i valet 2010 kvar som väljare i januari i år. I mars har motsvarande andel ökat till hela 91 procent.

En liknande, om än inte riktigt lika snabb uppgång skedde för Moderaterna mellan augusti 2008 och mars 2009. Då gick Moderaterna, under uppseglande finanskris och strategiska misstag i bygget av det rödgröna samarbetet, upp 8,1 procentenheter på sex månader.

Analytiker har med rätta länge pratat om att rörligheten bland svenska väljare ökar. Detta har över åren bekräftas av utvecklingen. Och de senaste månadernas utveckling är ett tydligt exempel. Kanske är det dags att helt slopa begreppet kärnväljare? Partierna befinner sig ju allt mer i en situation där man har väljarna till låns. Och då inte i första hand till låns från ett annat parti.

Allt talar för att vi under perioden fram till nästa val kommer vi att få se nya och oväntade rörelser i väljarkåren. Rörelser som kommer att ställa till det för partistrateger både för stora och små partier, både till höger och till vänster.

Vilka egenskaper är det som bygger förtroende för en statsminsiterkandidat? Ipsos/Synovate har sedan 2005 återkommande genomfört en mycket intressant undersökning om hur väljarna uppfattar de ledande statsministerkandidaterna: Vem av kandidaterna är bäst på att företräda Sverige utomlands, att leda regeringens arbete, att skapa en majoritet för sin politik i riksdagen respektive att ingjuta hopp om en bättre framtid? Svaren säger mycket om hur väljarna uppfattar kandidaterna styrkor och svagheter.

Den undersökning som genomförts nu i mars 2012 visar att Reinfeldt har en fortsatt stark position. Han leder före Stefan Löfven på fyra av fem undersökta punkter. Samtidigt visar undersökningen att bilden av Reinfeldt försvagats mycket tydligt under de senaste månaderna. Dessutom är det så att försprång i vissa avseenden tydligt följer av att Reinfeldt är den som idag faktiskt innehar statsministerämbetet. Och då är det inte konstigt, men heller inte lika viktigt för väljarna, att han är bäst på att företräda Sverige utomlands.

Särskilt intressant är det att Reinfeldt nu tappar stort när det gäller egenskapen att kunna ingjuta hopp om en bättre framtid. Det är nu Reinfeldts klart sämsta gren. Och en gren där Löfven har intagit förstaplatsen. Erfarenheter visar att denna egenskap är mycket viktig för väljarna. Ett drygt år före valet 2006, som ju ledde till maktskifte, visade motsvarande undersökningen att väljarna ansåg att Fredrik Reinfeldt hade en särskild styrka i att han på ett helt annat sätt än den dåvarande statsministern Göran Persson kunde ingjuta hopp om en bättre framtid.

Undersökningen har skapats av Nicklas Källebring.

Under den senaste tiden har det kommit två intressanta mätningar som visar att Socialdemokraterna är på väg att återta en del av sin mer grundläggande styrkeposition i svensk politik. Mätningarna visar att andelen väljare som anser att Socialdemokraterna har bäst politik inom ett antal av de allra viktigaste politiska frågorna ökar just nu.

Demoskop visar, på uppdrag av Timbro och Markus Uvell, att den dominerande position som Moderaterna under senare tid haft när det gäller att vara det parti som har bäst politik för att skapa fler jobb respektive har bäst idéer för framtiden tydligt är på väg att försvagas.

Novus visar, på uppdrag av TV4 Nyheterna, att andelen väljare som anser att Socialdemokraterna har bäst politik när det gäller sysselsättning/arbetslöshet, äldreomsorg och skola utbildning nu ökar. Även om Moderaterna fotfarande helt dominerar frågan om att kunna sköta landet ekonomi sker också där en viss ökning av andelen som anser att Socialdemokraterna har bäst politik.

Stefan Löfven har hittills inte åstadkommit särskilt mycket när det gäller att utveckla Socialdemokraternas politik inom centrala områden. Trots det stiger alltså förväntningarna på honom och partiets politik. Kommer han klara att leva upp till förväntningarna?

Höga förväntningar kan lätt vändas ett problem. Minns t ex de höga förväntningar som fanns på det rödgröna samarbetet innan man senvåren 2010 presenterade sin politik. När man sedan steg fram med sina förslag sjönk väljarstödet mycket tydligt.

Novus sammanvägda siffror för februari bekräftar att det är nu är mycket jämnt i opinionen mellan blocken. De borgerliga partierna har tillsammans stöd av 47,7 % och de rödgröna 46,1 %. Det borgerliga försprånget är således bara 1,6 %.

Socialdemokraterna får i sammanvägningen för februari stöd av 28,5 %. Sannolikt ligger de nu i slutet av månaden ännu något högre. Samtidigt backar både Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Dessa nedgångar kompenseras av den stora uppgången för Socialdemokraterna så att de rödgröna sammantaget ökar 1,8 %.

Moderaterna backar tydligt till 32,5 %. För övriga borgerliga partier är förändringarna mycket små. Sammantaget backar de borgerliga partierna 1,0 %.

Socialdemokraterna har under ledning av Stefan Löfven så här långt gjort i stort sett allting rätt. Löfven har haft en saklig framtoning utan demagogiska övertoner. Ett tydligt exempel är när har talat om behovet av en blocköverskridande uppgörelse om kärnkraften. Här talar han förmodligen till en klar majoritet av alla väljare. Sju av tio svenskar vill ju att vi i Sverige ska fortsätta använda kärnkraften.

Socialdemokraternas nya laguppställning pekar också mot klart mycket tuffare utmaningar för regeringen. Inte minst tycks den nya ekonomisk-politiska talespersonen Magdalena Andersson mycket väl kompetent för sin uppgift. Återstår dock att se hur man väljer att utforma sin politik inom centrala områden. Och i vilket utsträckning man lyckas hålla ihop de stridande viljorna internt.

I Sifos nya mätning ökar stödet för Socialdemokraterna 4,6 procentenheter till 29,2 procent. Inom det rödgröna blocket minskar samtidigt stödet för både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Kanske kan resultaten bäst tolkas som att återhämtning fas ett nu är avklarad för Socialdemokraterna. Det återstår dock att se vad framtiden bär med sig.

Det är självklart fortfarande en öppen fråga vilken opinionsutvecklingen kommer att bli. Men det är redan klart att de senaste månadernas stora katastrof för Socialdemokraterna i huvudsak var en parentes. Och att de framgångar som Sjöstedt tycktes kunna skapa för Vänsterpartiet nog trots allt inte är så lätta att åstadkomma.

På den borgerliga sidan sker bara små förändringar. Moderaternas stora dominans är helt orubbad. Och mätningen bekräftar på ett mycket tydligt sätt att Kristdemokraterna fortsatt har mycket stora problem med opinionen.

Det närmar sig åter match i politiken. Återstår att se hur styrkeförhållandena inom de gamla lagen utveclar sig

Skops väljarbarometer för februari (intervjuer 19 januari till 3 februari) visar att det åter är i stort sett jämnt mellan alliansen och de tre rödgröna oppositionspartierna. Opinionsläget för de två blocken är därmed tillbaka i samma som gällde innan den slutliga resan mot undergången för Håkan Juholt inleddes.

Vi befinner oss nu i ett nytt, intressant politiskt läge när opinionsstödet samtidigt ökar för både Socialdemokraterna och för Vänsterpartiet. Och det utan att stödet för Miljöpartiet minskar. Mycket talar för att denna trend kommer att hålla i sig under den närmaste tiden. Allt talar för att stödet för Socialdemokraterna kommer att fortsätta öka. Det är dock en öppen fråga hur långt Jonas Sjöstedt förmår lyfta Vänsterpartiet. Det snabba valet av Stefan Löven till ny S-ledare har stängt en del av fältet för Sjöstedt.

Samtidigt har den borgerliga alliansen åter tydliga problem med opinionsstödet. Tydligast är nedgången för Moderaterna. Men samtliga borgerliga partier har problem. Det finns alltså inget som tyder på att något av Folkpartiet, Centerpartiet eller Kristdemokraterna i den här situationen är på väg att stärka sin position bland allmänborgerliga väljare. Kristdemokraterna har ju dessutom särskilt stora problem. Inget tyder på annat än att deras sätt att lösa de interna stridigheterna kommer att ligga dem i fatet under lång tid framöver.

Regeringen har fått mycket kritik för bristen på nya idéer. I veckan kom Fredrik Reinfeldt med sitt utspel om hur länge man kommer att behöva arbeta i framtiden. Det innehöll väl inte så mycket nytt, men kanske törs man hoppas på att det är ett tecken på att det åter kan bli mer spänning och spänst i politiken?

Om Socialdemokraterna nu snabbt fattar beslut som gör att de utåt sett tycks vara på väg att få en trygg och beprövad kandidat till partiledarposten kommer opinionsstödet att öka. Det visar erfarenheterna från förra vintern. När Mona Sahlin annonserade sin avgång föll väljarstödet till ca 27 procent. Men så snart väljarna fick besked om att Socialdemokraterna tycktes vara på väg mot en lösning av partiledarfrågan gick väljarstödet upp ca 2 procentenheter.

Den Sifomätning som kom idag 22 januari 2012 ger en bra bild av opinionsläget under avslutningen av Juholts period som partiledare. Socialdemokraterna får där stöd av 24,6 procent vilket är en bekräftelse på partiet historiskt låga opinionsstöd. Däremot går det bra för både Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vilket gör att skillnaden mellan de traditionella blocken idag inte är särskilt stor.

I ett första skede ska Socialdemokraterna inte satsa på förnyelse. Nu behövs bara ett nytt intryck av lite mer ordning och reda så talar det mesta för opinionsstödet att inom loppet av någon månad kommer att öka till kanske 28 – 29 procent. Och då närmar vi oss åter en situation där det kan börja bli i stort sett jämnt mellan blocken.

Kollaps för Socialdemokraterna
När vi nu kan summera opinionsutvecklingen under 2011 bekräftas att det stora som skett under året handlar om den närmast helt osannolika kollapsen i Socialdemokraternas väljarstöd. Redan i årets inledning hade partiet stora problem med väljarstödet. I oredan efter Mona Sahlins annonserade avgång hade partiet i januari bara stöd av historiskt låga 27,4 procent. Efter valet av Håkan Juholt till ny partiledare skedde en viss återhämtning i väljarstödet. Under perioden maj till september hade Socialdemokraterna stöd av ca 33 procent av väljarna, vilket dock i ett längre perspektiv är högst mediokert för partiet.  Sedan kom hösten med Juholtaffären där man i ett svep åter tappade nästan var fjärde väljare.

Fortsatt bekymmersmat läge för Socialdemokraterna
Efter den stora nedgången har Socialdemokraterna vidtagit en rad åtgärder för att få situationen under kontroll. Det är mot den bakgrunden illavarslande att stödet för partiet under årets sista månader fortsätter att minska. Nedgången från november till december är visserligen liten (- 0,9 %) men kan ändå ses som ett tydligt tecken på att den akuta krisen för partiet inte är över. Situationen för partiet är fortsatt allvarlig med ett väljarstöd på 25,3 procent under årets sistas månad.

Kommunicerande kärl med Moderaterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet
Utvecklingen under året visar att det idag finns kommunicerande kärl mellan Socialdemokraterna och Moderaterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. När det i mitten av året gick bra för Socialdemokraterna minskade Moderaterna. Under hösten har de dock återhämtat sig och har vid årets slut åter stöd av 35 procent av väljarna.

Under hösten har stödet för Miljöpartiet ökat tydligt. I december har partiet stöd av hela 11,9 procent. Det har i höst även gått bra för Vänsterpartiet. Ett stöd i december på 6,0 procent kan ge Jonas Sjöstedt en bra bas att bygga vidare på.

Regeringen har stöd av varannan väljare
Under de för Socialdemokraterna mer framgångsrika månaderna var det i stort sett jämnt mellan alliansen och de tidigare rödgröna partierna. I slutet av året har det samlade stödet för alliansen ökat och året slutar med att regeringen åter har stöd av lite drygt varannan svensk väljare. Opinionsläget är alltså idag mycket bekymmersamt för Socialdemokraterna. Men utvecklingen under året visar samtidigt att det inte behövs särskilt stora omsvängningar i väljaropinionen för att det åter ska vara jämnt mellan de traditionella blocken i svensk politik.

Blandad utveckling bland övriga allianspartier
Bland allianspartierna är läget för Kristdemokraterna fortsatt mycket bekymmersamt samtidigt som det inte går särskilt bra för Folkpartiet. Med sin nya partiledare har Centerpartiet under hösten ökat sitt väljarstöd.

Opinionsuppgifterna är hämtade från Svensk Väljaropinion från Novus/Ekot

När SCB idag 7 december publicerar sin ”Partisympatiundersökning (PSU) november 2011” bekräftas i stort sett allt det vi redan vet om opinionsläget under andra månaden av kaos kring Håkan Juholt.  SCB ger visserligen aningen högre stöd för S än Ekot/Novus sammanvägning av opinionsläget för november. Det dock är inte förvånande eftersom SCB historiskt haft en tendens att, jämfört med de fristående instituten, ge just S högre värden. PSU kom ju trots allt till i en annan tid när makten såg annorlunda ut.

Socialdemokraterna har sedan maj tappat nästan var femte väljare. Enligt SCB har Socialdemokraterna i november stöd av 27,7 procent. Ekot/Novus sammanvägda siffra låg på 26,4 procent.

Moderaterna och Miljöpartiet tycks båda ha gynnats av Socialdemokraternas svårigheter. Moderaterna går sedan maj enligt SCB fram 2,3 procent och 2,8 procent enligt Ekot/Novus. Utvecklingen går i samma riktning för Miljöpartiet. Enligt SCB går partiet fram 2,8 procent och enligt Ekot/Novus 1,5 procent.

För övriga partier än förändringarna mindre. Man kan dock notera att Centerpartiet med sin nya partiledare både hos SCB och Ekot/Novus ökar 1,0 procent sedan maj. En liten men förmodligen betydelsefull förändring. Man kan samtidigt notera att det inte går särskilt bra i opinionen för Folkpartiet. Nedgången sedan maj är visserligen liten men nu i november är det mycket lite som skiljer mellan Folkpartiet och Centerpartiet.

För Kristdemokraterna fortsätter problemen. Partiet tycks i stort sett ha parkerat under fyraprocentspärren. I SCB och Ekot/Novus för både maj och november ligger stödet för partiet på 3,8 procent.

Stödet för Sverigedemokraterna ligger stabilt på 5,7 procent.

När det gäller de traditionella blocken visar både SCB och Ekot/Novus på en mycket tydlig förskjutning sedan maj i riktning mot ökat stöd för alliansen. SCB ger som väntat en något mer återhållsam bild av utvecklingen. Men också hos SCB är nu alliansen (inkl KD) klart större än det gamla rödgröna blocket. I maj gav SCB, men inte Ekot/Novus ett visst övertag för de rödgröna.