Novus sammanvägda siffror för februari bekräftar att det är nu är mycket jämnt i opinionen mellan blocken. De borgerliga partierna har tillsammans stöd av 47,7 % och de rödgröna 46,1 %. Det borgerliga försprånget är således bara 1,6 %.

Socialdemokraterna får i sammanvägningen för februari stöd av 28,5 %. Sannolikt ligger de nu i slutet av månaden ännu något högre. Samtidigt backar både Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Dessa nedgångar kompenseras av den stora uppgången för Socialdemokraterna så att de rödgröna sammantaget ökar 1,8 %.

Moderaterna backar tydligt till 32,5 %. För övriga borgerliga partier är förändringarna mycket små. Sammantaget backar de borgerliga partierna 1,0 %.

Socialdemokraterna har under ledning av Stefan Löfven så här långt gjort i stort sett allting rätt. Löfven har haft en saklig framtoning utan demagogiska övertoner. Ett tydligt exempel är när har talat om behovet av en blocköverskridande uppgörelse om kärnkraften. Här talar han förmodligen till en klar majoritet av alla väljare. Sju av tio svenskar vill ju att vi i Sverige ska fortsätta använda kärnkraften.

Socialdemokraternas nya laguppställning pekar också mot klart mycket tuffare utmaningar för regeringen. Inte minst tycks den nya ekonomisk-politiska talespersonen Magdalena Andersson mycket väl kompetent för sin uppgift. Återstår dock att se hur man väljer att utforma sin politik inom centrala områden. Och i vilket utsträckning man lyckas hålla ihop de stridande viljorna internt.

I Sifos nya mätning ökar stödet för Socialdemokraterna 4,6 procentenheter till 29,2 procent. Inom det rödgröna blocket minskar samtidigt stödet för både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Kanske kan resultaten bäst tolkas som att återhämtning fas ett nu är avklarad för Socialdemokraterna. Det återstår dock att se vad framtiden bär med sig.

Det är självklart fortfarande en öppen fråga vilken opinionsutvecklingen kommer att bli. Men det är redan klart att de senaste månadernas stora katastrof för Socialdemokraterna i huvudsak var en parentes. Och att de framgångar som Sjöstedt tycktes kunna skapa för Vänsterpartiet nog trots allt inte är så lätta att åstadkomma.

På den borgerliga sidan sker bara små förändringar. Moderaternas stora dominans är helt orubbad. Och mätningen bekräftar på ett mycket tydligt sätt att Kristdemokraterna fortsatt har mycket stora problem med opinionen.

Det närmar sig åter match i politiken. Återstår att se hur styrkeförhållandena inom de gamla lagen utveclar sig

Skops väljarbarometer för februari (intervjuer 19 januari till 3 februari) visar att det åter är i stort sett jämnt mellan alliansen och de tre rödgröna oppositionspartierna. Opinionsläget för de två blocken är därmed tillbaka i samma som gällde innan den slutliga resan mot undergången för Håkan Juholt inleddes.

Vi befinner oss nu i ett nytt, intressant politiskt läge när opinionsstödet samtidigt ökar för både Socialdemokraterna och för Vänsterpartiet. Och det utan att stödet för Miljöpartiet minskar. Mycket talar för att denna trend kommer att hålla i sig under den närmaste tiden. Allt talar för att stödet för Socialdemokraterna kommer att fortsätta öka. Det är dock en öppen fråga hur långt Jonas Sjöstedt förmår lyfta Vänsterpartiet. Det snabba valet av Stefan Löven till ny S-ledare har stängt en del av fältet för Sjöstedt.

Samtidigt har den borgerliga alliansen åter tydliga problem med opinionsstödet. Tydligast är nedgången för Moderaterna. Men samtliga borgerliga partier har problem. Det finns alltså inget som tyder på att något av Folkpartiet, Centerpartiet eller Kristdemokraterna i den här situationen är på väg att stärka sin position bland allmänborgerliga väljare. Kristdemokraterna har ju dessutom särskilt stora problem. Inget tyder på annat än att deras sätt att lösa de interna stridigheterna kommer att ligga dem i fatet under lång tid framöver.

Regeringen har fått mycket kritik för bristen på nya idéer. I veckan kom Fredrik Reinfeldt med sitt utspel om hur länge man kommer att behöva arbeta i framtiden. Det innehöll väl inte så mycket nytt, men kanske törs man hoppas på att det är ett tecken på att det åter kan bli mer spänning och spänst i politiken?